
Her kommer en smakebit fra samlingen: Diktet "Ormöga"
Här är Ormöga De grå molnen driver över
det flacka hedlandskapet Havshorisonten grå
med en lysande strimma precis över land
Göken ropar Enkelbeckasinerna flyger vid kalkkärret
Ängsnycklarnas mörkt lila facklor lyser Gräset är
grågrönbrunt, skiftande Runt om står avgrunden
Den finns bredvid sängen jag sover i
Brant stupande natt Vi flyter över mörkret, som över
universum, i sin abstraktion På morgonen är vi till-
sammans Vi hör musiken Jag hör också Intets klang
Den siste halvdelen er et visjonsdikt
Den siste delen "är en vision av hur allt i världen är sammanflätat språkligt och materiellt. Det finns en fundamental delaktighet, vilket inte är detsamma som en frånvaro av skillnader och förskjutningar.Detta manifesteras i den dikt på tvåhundrafemtio sidor som "avslutar" den nya boken. "Oceanen. Disparate infinitio" (det senare kunde kanske översättas till "oändlig sönderdelning"?) är en flod som rinner genom det begynnande 2000-talets globala landskap."
(hentet fra Jesper Olssons anmeldelse i SD).
Andre anmeldelser: av Oceanen, Sonnevi, Göran
Corren Ljusdals-Posten Kristianstadsbladet GP Sundsvalls Tidning Hallandsposten Aftonbladet Sydsvenskan Borås Tidning Helsingborgs Dagblad SR Kulturnytt DN AB SvD Expr Mora Tidning Blekinge Läns Tidning
Løp og kjøp!
Ny artikkel i Dagsavisen